fincykling

Sweet-Amanda (a.k.a. Bravo-Beröm-Amanda) och jag gick på teater i fredags. Skrikteater med svåra teaterhögskolevibbar (Sorry, Insight. Det spelar ingen roll om man har ett roligt koncept. Hade man gett den där föreställningen ett lavemang hade man kunnat spela den i en tändsticksask). Och eftersom vi är vuxna och får bestämma själva stack vi rätt snabbt och gick till Debaser och drack för många öl istället. Och bestämde oss för att vi nog behövde ta oss ut på landet.

Så i lördags morse satte vi cyklarna på tåget och åkte upp till Helsingborg och sedan har vi i princip suttit på sadlarna i två dagar. Med avbrott för kaffe och kakfat (en stor produkt på landet i nordvästra Skåne), besök på Nemesis, försök att käka middag på Strand Hotell i Arild (Tyvärr är vi fullbokade ikväll = Nej, för helvete. Inte kan vi släppa in två svettiga cyklister bland golf-parnassen i matsalen), Vin och Picknick på stranden, B&B med tveksam estetik (A gick i spinn) och lite annat.

Sweet-Amanda cyklade som vanligt på, den av Capitano kallade, Hippie-cykeln med gott om plats för packning. Själv åkte jag fixie och kunde alltså inte ta någon packning alls ;-) Och förutom detta bonus gick det utmärkt att cykla långt med den. Ett litet dilemma dock; nedförsbackar... Jävlar i mig så man får försöka bromsa. Att skidda är liksom inte att tänka på när backarna är kilometerlånga. Nästa gång jag ska på utflykt skruvar jag på en broms.

/Stambecco ( lätt rosafärgad )