… med det underliga efternamnet Gay, sprang 100 meter på 9.77 då höll han 37 km/h över mållinjen,
Som cyklist vet man ju s.a.s. vad det innebär - rätt perspektiv på nått sätt?
Bara så.
/C
den 10 juli 2009
Tyson …
… med det underliga efternamnet Gay, sprang 100 meter på 9.77 då höll han 37 km/h över mållinjen,
Som cyklist vet man ju s.a.s. vad det innebär - rätt perspektiv på nått sätt?
Bara så.
/C
den 9 juli 2009
den 6 juli 2009
Mff-Kff 1-2 ...
Jag vet inte vad jag ska säga faktiskt.
Att MFF inte fungerar känns … igen, och tyvärr närmast klyschigt.
Jag var på match mot KFF ikväll och det … sket sig.
Igen.
I 89:e minuten - fast egentligen långt innan.
MYCKET långt innan.
Alltså … här kommer t.ex. Molins och Harbuzi hem från en fullkomlig succé i U-21-landslaget och de får inte göra 90 minuter!?
Skojja om det syntes att de inte var glada när väl inhoppet kom.
(Rasmus Elm var t.ex. självklart med hela matchen och gjorde mål och var dominant.)
I vilket fall läste jag, se nedan, en ruggig text om vår lagkapten och vårt lag.
Det värsta är att det kan stämma.
[F.ö. kan jag berätta att Cavendish överlägset och inte oväntat vann sin andra spurt på Touren idag, SAMT att Armstrong ligger trea i sammandraget efter Cancellara och Martin.]
/C
----------------------------------------
Blodet blir till sand
Fotboll är också ett rollspel. Så länge man som i Barcelona har Alves, Xavi, Iniesta, Messi, Henry och Etoo framför sig är det lättare att spela birollen. Men det innebär inte att den defensive mittfältaren – Touré, Keita eller Busquets – slutar tänka kreativt eller röra sig på ett för motståndaren irrationellt vis.
Malmö FF, som massor med företag sponsrar och horder av supportrar håller på i vått och torrt, har en lagkapten och innermittfältare som heter Daniel Andersson. Han ska alltså vara navet kring vilket allt snurrar. Han är lillebror till en mittbacksikon och son till en dito. Och han pendlar, fastän notorisk landslagsman, mellan acceptabel och miserabel.
Nej, han har inte Iniesta och Messi kring sig, men han spelar å andra sidan i ett lag som slipper möta Real Madrid och Manchester U. MFF möter Gefle, Örebro, Gais – det blir oavgjort även på hemmaplan. Och det beror, tror jag, bland annat på den förkroppsligade långsamhet och bristande kreativitet som varje tränare ärver – Daniel A.
Nu är det femte säsongen i rad som han är en av allsvenskans tre-fyra svagaste innermittfältare och centralgestalter – förutom någon hörna inte ett oväntat agerande, inte en chockerande djupledslöpning, ytterst få passningar som överraskar motståndarförsvaret. Inga fantasifulla insatser alls knappt. Grabben gör sitt jobb, men utanför arbetsbeskrivningen intet, och för det belönas han vecka ut och vecka in med relativt höga betyg. Och då har vi ändå inte talat om hans bristfälliga sidledsförflyttningar på konstgräset i Borås eller Gävle, där han förvandlas från sen-gångare till elefant.
Den som ser matcherna men inte prompt håller på MFF fattar ingenting. Är journalisterna mutade? Eller ingår de i en anda där nepotismen är så total att en Andersson inte får kritiseras? Daniel Andersson är ju handen på hjärnan inte ens särskilt bra defensivt – han kommer för sent i situationerna och klantar till det i avgörande moment – och när det gäller dygder som att täcka ytorna mellan mittfält och försvar är Tobias Linderoth ett geni i jämförelse och även så pass begränsade fotbollsjobbare som Lolo Chanko, Marcus Lantz, Henrik Rydström och Gustav Svensson är betydligt tuffare, mera svårlästa, kvickare, bättre. Hur många år sedan är det Daniel Andersson blev alldeles yr i skallen av att möta en alltjämt ung spelare som Viktor Elm?
Malmö är en stad med urbana och globala ambitioner, samtidigt som en av stadens stoltheter, MFF, verkar sitta fast i en unken blodsmystik. Det smärtar mig att behöva skriva den här texten, men eftersom den kollektiva tystnaden tycks vara så utbredd måste någon göra det. Inte för att jag älskar klubben, dock hade det varit roligt att åtminstone få uppleva ett kval till Champions League på den nya arenan. Men det kommer aldrig att bli verklighet med Daniel Andersson som centralmittfältare och lagkapten.
Man kan inte år efter år bygga sin repertoar på en birollsinnehavare som, fastän notorisk landslagsman, uppenbarligen saknar längtan efter och förmågan för de stora klubbscenerna. Bara för att man likt Andersson blir sur efter en förlust är man inte en, som det heter på fotbollsspråket, ”vinnarskalle”. Det är det som utförs på plan under drygt 90 minuter som räknas, inget annat.
Jan Karlsson
Att MFF inte fungerar känns … igen, och tyvärr närmast klyschigt.
Jag var på match mot KFF ikväll och det … sket sig.
Igen.
I 89:e minuten - fast egentligen långt innan.
MYCKET långt innan.
Alltså … här kommer t.ex. Molins och Harbuzi hem från en fullkomlig succé i U-21-landslaget och de får inte göra 90 minuter!?
Skojja om det syntes att de inte var glada när väl inhoppet kom.
(Rasmus Elm var t.ex. självklart med hela matchen och gjorde mål och var dominant.)
I vilket fall läste jag, se nedan, en ruggig text om vår lagkapten och vårt lag.
Det värsta är att det kan stämma.
[F.ö. kan jag berätta att Cavendish överlägset och inte oväntat vann sin andra spurt på Touren idag, SAMT att Armstrong ligger trea i sammandraget efter Cancellara och Martin.]
/C
----------------------------------------
Blodet blir till sand
Fotboll är också ett rollspel. Så länge man som i Barcelona har Alves, Xavi, Iniesta, Messi, Henry och Etoo framför sig är det lättare att spela birollen. Men det innebär inte att den defensive mittfältaren – Touré, Keita eller Busquets – slutar tänka kreativt eller röra sig på ett för motståndaren irrationellt vis.
Malmö FF, som massor med företag sponsrar och horder av supportrar håller på i vått och torrt, har en lagkapten och innermittfältare som heter Daniel Andersson. Han ska alltså vara navet kring vilket allt snurrar. Han är lillebror till en mittbacksikon och son till en dito. Och han pendlar, fastän notorisk landslagsman, mellan acceptabel och miserabel.
Nej, han har inte Iniesta och Messi kring sig, men han spelar å andra sidan i ett lag som slipper möta Real Madrid och Manchester U. MFF möter Gefle, Örebro, Gais – det blir oavgjort även på hemmaplan. Och det beror, tror jag, bland annat på den förkroppsligade långsamhet och bristande kreativitet som varje tränare ärver – Daniel A.
Nu är det femte säsongen i rad som han är en av allsvenskans tre-fyra svagaste innermittfältare och centralgestalter – förutom någon hörna inte ett oväntat agerande, inte en chockerande djupledslöpning, ytterst få passningar som överraskar motståndarförsvaret. Inga fantasifulla insatser alls knappt. Grabben gör sitt jobb, men utanför arbetsbeskrivningen intet, och för det belönas han vecka ut och vecka in med relativt höga betyg. Och då har vi ändå inte talat om hans bristfälliga sidledsförflyttningar på konstgräset i Borås eller Gävle, där han förvandlas från sen-gångare till elefant.
Den som ser matcherna men inte prompt håller på MFF fattar ingenting. Är journalisterna mutade? Eller ingår de i en anda där nepotismen är så total att en Andersson inte får kritiseras? Daniel Andersson är ju handen på hjärnan inte ens särskilt bra defensivt – han kommer för sent i situationerna och klantar till det i avgörande moment – och när det gäller dygder som att täcka ytorna mellan mittfält och försvar är Tobias Linderoth ett geni i jämförelse och även så pass begränsade fotbollsjobbare som Lolo Chanko, Marcus Lantz, Henrik Rydström och Gustav Svensson är betydligt tuffare, mera svårlästa, kvickare, bättre. Hur många år sedan är det Daniel Andersson blev alldeles yr i skallen av att möta en alltjämt ung spelare som Viktor Elm?
Malmö är en stad med urbana och globala ambitioner, samtidigt som en av stadens stoltheter, MFF, verkar sitta fast i en unken blodsmystik. Det smärtar mig att behöva skriva den här texten, men eftersom den kollektiva tystnaden tycks vara så utbredd måste någon göra det. Inte för att jag älskar klubben, dock hade det varit roligt att åtminstone få uppleva ett kval till Champions League på den nya arenan. Men det kommer aldrig att bli verklighet med Daniel Andersson som centralmittfältare och lagkapten.
Man kan inte år efter år bygga sin repertoar på en birollsinnehavare som, fastän notorisk landslagsman, uppenbarligen saknar längtan efter och förmågan för de stora klubbscenerna. Bara för att man likt Andersson blir sur efter en förlust är man inte en, som det heter på fotbollsspråket, ”vinnarskalle”. Det är det som utförs på plan under drygt 90 minuter som räknas, inget annat.
Jan Karlsson
den 4 juli 2009
T D F 2009
Som alla vet startar idag touren för 96:e gången.
Och i år är den spektakulär bl.a. så tillvida att det troligen kommer att avgöras på näst sista etappen den 25/7 när man ska upp till Mont Ventoux. Mitt tips är att Sastre är med och slåss om förstaplatsen igen.
I vilket fall är det bara att höra av sig om någon vill komma över för att kolla.
(Missa heller inte Vacchis & Adamssons nya nördcykeldagbok.)
I övrigt kan jag glädjande nog meddela att landets första velodrom kommer att invigas 2010 i Falun, om det kan ni läsa här.
/Capitano
den 27 juni 2009
R I P Willy!
Eftersom risken för att författaren Willy Kyrklunds (1921-2009) bortgång helt ska falla i glömska tyvärr är ganska överhängande (av skäl som alla känner till) vill jag med detta bara påpeka att för guds skull inte missa att läsa något, vad som helst, av honom i sommar. Prova t.ex. den magiska ”Solange” (1951) eller varför inte ”Om godheten” (1988)? (Hittas lätt på ett antikvariat nära dig.)
W.K. föddes i Helsingfors och är finlandssvensk, han dog tidigt i morse.
Rest In Peace!
/Capitano
den 25 juni 2009
den 15 juni 2009
Vättern runt -09
I ÅR var det således endast CKRM:s ungdomssektion som med den äran tog sig an sjöjäveln i Östergötland, från början var det Pontus, Gustav och Björn, dock fick Pontus knäproblem varför han inte kunde köra. Övriga CKRM-medlemmar bockar djupt - respekt!
Nedan följer Björns resumé.
(Bilder kommer senare.)
/C
-----------------------
EFTER BILTUREN upp till Motala i konstant ösregn hade Gustav och jag ställt in oss på en trist uppgift, dock var vi fortfarande fast beslutna att fullfölja det lilla loppet. Väl framme i Motala fortsatte regnet och vi begav oss för att köpa regnskydd. Men när klockan sen började närma sig 20.56 då vi skulle starta lättade regnet äntligen och vi fick cykla iväg i uppehåll.
VI HITTADE snabbt tre stockholmare som höll gott tempo och vi bildade klunga enligt modell, belgisk kedja. Med rejäl medvind i ryggen gick färden vidare i ordentlig fart. Efter att vi passerat första depån växte klungan och vi var 20-30 cyklister som snabbt trampade vidare.
I GRÄNNA (Gyllene Uttern) tog vi vårt första stopp och efter det hade vi tappat bort klungan, men då vinden i ryggen fortfarande var väl tilltagen fortsatte vi i gott tempo. Vi hoppade sedan över depån i Jönköping och tog sikte på Fagerhult tre mil längre fram. Medvinden blev plötsligt motvind och Gustav och jag tvingades ensamma borra oss fram i motvinden. Den lille sjön kändes plötsligt väldigt stor, efter en dryg mil hittade vi dock en liten klunga igen och färden gick vidare med stopp i Fagerhult och Hjo. Vi passerade sedan Karslborg efter 21 mil och benen började bli tunga. Farten avtog och sista biten kändes väldigt tung.
MEN DÅ dök den upp, jätteklungan med ambitionen sub 10 anförda av AIF Cykel Motala. Vi tog chansen och gled enkelt med, insåg att vi skulle ta oss in under 11 timmar om vi bara orkade följa med dem. Snabbt stopp i Boviken och sen skulle vi bara glida med sista 7 milen. Allting kändes bra och farten var god. Men så hände det, precis innan depå Hammarsundet, cyklisten bredvid mig kolliderade med killen framför sig och välte in i mig, jag och en annan ramlade dock utan några värre kroppsliga skador. Jag insåg dock att mitt bakhjul hade böjt sig och inte längre gick att snurra. Gustav fortsatte här vidare ensam.
BESVIKELSEN över att behöva bryta med fyra mil kvar var enorm men då fick jag höra att depån hade en cykelverkstad. Efter en halvtimme i depån hade de till slut lyckats räta till hjulet hjälpligt så att jag kunde cykla i mål. Sista 4 milen blev ensamcykling genom medevibackarna och det kändes som att man aldrig skulle komma fram.
MEN SÅ plötsligt som en hägring dök det upp, målet, med den fria ölen och gratismaten som man längtat efter hela natten. 11.39 blev till slut tiden, 11.35 för Gustav vilket så här i efterhand lämnat efter sig en känsla av delvis stolthet men även en frustration över kraschen och att vi missade sub 11 tiden. Om det blir ett nytt försök att pressa tid får framtiden utvisa men nu ska jag ta en välbehövlig semester i Karlskrona skärgård.
//Bosco
-------------------------
MELLANTIDER:
Starttid 20:56
Gyllene Uttern 23:21, beräknad i mål 06:02
Fagerhult 01:42, beräknad i mål 07: 09
Karlsborg 04:56, beräknad i mål 08:22
Medevi 07:46
Mål: 08:35
den 3 juni 2009
Studio Seved
I MARKPLANET på mitt hus hyr sedan i vintras konstnärerna Joaquin Muniz Ferreira, Hossein yosef-lavi och Ossian Theselius vår lokal. De använder den som ateljé och till utställningar. Och faktum är att själva gatan (Rasmusgatan 24), som ju minst sagt redan ”sticker ut” på alla vis, nu blivit närmast streetsmart med allt från hippiehappenings, med livemusik mitt på gatan, till utställning på temat ”Peace in the middle east”. Dessutom fylls alltsomoftast platsen utanför min port av fixies - och det är ju alltid lika trevligt att se. Här är länken till deras blogg.
JUST NU, i denna stund, pågår där en slags uppvärmning till konsttävlingen Secret Wars vars final går av stapeln på lördag någonstans i Malmö, håll koll och kolla in.
/Capitano
den 12 maj 2009
GOTLAND!
Jävlar vilken ståpäls!
Thomas ”Gotland” Lövkvist cyklar imorgon, som tredje svensk i historien, i rosa ledartröja i Giro d'Italia.
Det är stort, otroligt stort och helvetes kul.
Och här faktiskt en bra artikel om saken, något överraskande skriven av Simon Bank.
/C
Bella Italia
NATURLIGTVIS vet alla att Girot har startat, just nu sträcka fyra med målgång uppför.
Petacchi leder för tillfället men knappast efter dagens etapp. För de som har problem att få in Eurosport går det alltid att höra av sig till mig. T.ex. etapp 17 den 27:e med målgång uppe i Blockhaus lär ju bli något i hästväg.
ANNARS har Tomas i Stockholm, som sålde sin De Rosa till mig, nu lagt ut en rå värstinghoj på blocket. Det är en Morati byggd i titan med Campa Record tiodelat, endast 16 papp!
Här är länken. Asgrymt om man fick se den i Skåne.
/Capitano
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
