Det är någon slags vinter och vädret växlar som min kära matbloggande systers humör i de tjugonåntingåren. Sol och krispigt ena dagen och regnghelveter och femton sekundmeter västligt den andra. Jaja, jag bor i Skåne. Ni må ha era preferenser ifred. Men just i den här knepiga säsongen gräver man guld på Gotland. Svart guld. Hundarna nosar och krafsar fram de finaste av svarta, marmorerade tryfflar. Dyra som synden och godare ändå. I expressbrev landar de och man får ljuga sig grön om att fryst tryffel är förnämlig, smakrik och prisvärd, jag kommer aldrig att gå på den lätta.
Så här lätt gör jag det för mig med mina guldklimpar:
Riv ett par fint och täck dem med fet grädde i en skål. Låt den vila över natten i kylen (täck ordentligt, du vill inte ha smak av något annat i grädden!)
Reducera en fond på vitt vin, en halv sellerisjälk , en liten charlott och en morot. Smaka av med lite salt, men skit i alla andra kryddor. Sila och fyll på med grädde (nu kan du välja en lättare produkt om det nu ska vara på det viset). Koka ner till behaglig krämighet. Kanske till och med lite tjockare än så.
Späd med tryffelgrädden och värm, alltså koka inte. Tryffel gillar inte stark värme. Jag brukar vara så jävla petig att jag använder termometer och stannar runt 75 grader. Dra av plattan, på med locket och låt såsen vila.
Sätt igång ett pastakok. Jag väljer torr pasta. IKEA av alla ställen i världen säljer De Cecco som i min värld är den bästa torra man kan hitta i vanliga butiker.
(Nu tar vi en paus och snackar lite om pasta medan vattnet kokar upp: Torr, äggfri pasta är nästan altid bättre än färsk pasta till "öppna" pastarätter. Gör jag ravioli, lasange, canelloni eller annan "stängd" pasta blir det så klart färsk. Men aldrig, aldrig, aldrig den sorgliga blöta pasta som saluförs i plastråg på Konsum & Co under den skamligt falska beteckningen "färsk". Vänd på förpackningen och läs hållbarhetsdatum och ta en konferens med dig själv om begreppet "färsk". Folk i allmänhet är onödigt anala när det gäller Italiensk mat och det utnyttjar mjölmatstillverkarna till fullo. Gå inte på det!)
Se där ja, nu kokar vattnet. En handflata salt och pasta i badet. Normal procedur och låt den rinna av ordentligt och ner i såsen. Upp på varma tallrikar, toppa med att hyvla lite extra tryffel på toppen (försök göra det med en fryst tryffe får du se...). Jag gillar att dera på lite Parmesan eller Västerbotten på toppen också. Sältan bryter klockrent mot tryffelns nötaktiga sötma. Ett litet drag med pepparkvarnen för den som så vill.
Till detta dricker vi ett glas kranvatten... skojar bara. Själv är jag svår på norditalien så ett par glas nedtrampade Barbera-druvor funkar för mig när min håg står till rött. Men förföriskt är möjligen ett glas Chablis av det mer koncentrerade slaget.
Rätten kostar. Som två BigMac ungefär...
stambecco
