Est(etik)

DE SENASTE inläggen och kommentarerna gällande ”snüggfaktor”, eller vad man nu väljer att kalla det för, se t.ex. cykelmupparna och pistamalmös (och för den delen våra egna tidigare) variabler på temat, gör väl ganska klart att cyklingen som sådan enbart inte räcker särskilt långt. Du måste ju för fan se någorlunda ok ut på hojen typ, och det gör du ju trots allt inte bara om DEN ser bra ut … eller hur? Så, kom igen och köp CKRM:s brutti-tröjjor via förra inlägget, är vi tio så blir det ju asbilligt.

MAN KAN välja estetik. I t.ex. NY tycks, vad jag förstår, endast fixie och råhet fungera. Ordentligt skamfilade och skitiga , helst trackramar, verkar gälla. Emedan man tydligen i Japan stenhårt föredrar nyproducerade ditoramar t.o.m. i carbon och då snackar vi duktigt med deg.

OCH NU skiter jag i det här! (Ursäkta förresten att jag skrev detta inlägg överhuvudtaget. Jag vet inte ett skit om vad jag pratar om eller hur det funkar. Jag är bara så förbannat nervös att Liverpool strax ska förlora mot Chelsea att jag bara skriver för att ha något att göra … scuse mio.)

/Capitano

(I VILKET fall, vad gäller snygghet, först De Rosa sent 80-tal [f.ö. samma som min] … och därefter samma märke 2008, vad säger man? Jävlar vad old school rules!)