Jag har alltid gillat brottaren Ara Abrahamian, lugnet i blicken, det sköna idiomet men också den stenhårda fighterviljan. Jag såg honom ta silver i förra OS, såg hans besvikelse och läste om hans beslut att lägga av. Senare dök det upp en film om honom och hans sport, han hade beslutat sig för att försöka ta det där guldet ändå. I dag blev han bestulen en finalplats pga domaridioter – jag såg det i direktsändning.
Personligen tycker jag att det var underbart när han lugnt och stilla, efter att ha fått bronsmedaljen runt halsen, helt sonika tog av den, gick fram till mitten av ringen och la den där. Sedan vinkade han och gick därifrån - mitt under prisutdelningen! Jävlar vad stort det var i min bok, ett av mina största OS-ögonblick faktiskt. Han har en hemsida här f.ö. (I dag bär jag inga medaljer överhuvudtaget ;–)
/Capitano
3 kommentarer:
Vad du än gör, läs inte Svd:s Jan Majlards krönika om Aras protest.
Nej, läs hellre Lasse Anrell. Han tycker att Ara ska ha bragdguldet i år och det tycker jag med. Såvida inte våra cyklister ska ha det (vars insats kanske kan hjälpa till så att vi får en velodrom i Sverige snart)...
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/anrell/article3104859.ab
/compagno
Efter en sådan satsning är det förstås svårt att ta ett steg ned på pallen. Ara lämnade in sin medalj, så det är väl inte konstigt att de tog den. De tog en andra chans att visa att det gäller att hålla sig på mattan. Bragdguld? Nej. Men kanske Jerring-priset.
Ara:s site är ju inte precis aktuell. Utseende är inte allt.
De silverklädda cyklisterna är ju inte kända för velodromprestationer, så jag tror inte det blir mer velodrom än den ni hittat i Trelleborg. Om det var Magnus Bäckstedt som medaljerat hade läget kanske varit ett annat. Nu blir det kanske en MTB-bana ...
Skicka en kommentar