...nu detta?
Armani designar racer och Paul Smith någon slags singel-speed. Hur gick det till? Vi är väl överens om att cyklister är världens absolut sämst klädda människor. Pajas-utstryrsel. Ska det inte vara så? Ska vi bli på något vis snygga nu? Jag är inte så säker på att jag gillar det här. Plaggen har varit en självklar del av min träningsstrategi som bygger på den gamla nordsvenska devisen "gå fort och skratta mycket så märks det inte hur ful du är". Att cykla genom byarna i hängselbyxor med blöja, färgglada skor med dagisknäppning, tröja i ett material och en skärning som får tankarna att gå till tyska technoklubbar där heteronormativiteten aldrig löst entre. Och på toppen, en hjälm designad av en NASA-ingenjör på speed... Man vill röra sig jävligt snabbt!
Men vad händer nu?
Armani!
Smith!
Vi kommer att bli stående vid varje gathörn och plocka imaginära damkorn från våra välskräddade, diskreta plagg. Sprätta runt och fjädra oss för kvinnor i urnanitet i stället för att stinka svett längst landsvägen. Och var tar kravallerna vägen? Röda Möllan blir Molin Rouge...
(Men om det nu blir så där har jag redan bestämt mig för att ha en kornblå Paul Smith med röda stickningar...)
Plast
4 kommentarer:
Ja, ta på dig Dito-kavajen också, så kan du ju cykla upp till Stureplan och knäcka läget helt. ;–)
/C
Måste erkänna att jag börjat tycka cykelkläder är ganska tjusiga plagg, åtminstone de som sitter på överkroppen. Med andra ord; vi har blivit snyggare. Vilket du ju också förutspådde i din nyårshälsning.
P.
Det kommer att gå åt helvete för dig Peter, snart kommer du att tycka att det smakar godis att byta blod...
Hmm, Armani-hojen är misstänkt likt min hoj... Jag skulle aldrig lagt ut bilder på den...
Men jag förstår inte riktigt. Menar du/ni att vi inte är snygga i nuläget? Jag måste hålla med Ylletanten, fast jag är mer inne på underdelen. Jag känner mig riktigt snygg i cykelkläder, i synnerhet nu när jag har börjat rulla ihop ett par strumpor som jag stoppar ner framtill i byxorna. Det är lite... ...Glam och rock'n roll över det. The Ark i Suomi i hundraåttio typ. Ungefär så känns det... Jag funderar som bäst på hur jag ska kunna motivera cykelbyxor på jobbet...
Men om det är sant som du påstår att man inte kan fjädra sig för kvinnorna samtidigt som man är iförd cykelkläder måste jag kanske börja tänka om. Jag har försökt fjädra mig flera helger i rad nu... Utan resultat. (Flera år om jag ska vara sanningsenlig.) Kan det vara det som är felet?
"Pajasutstyrsel"...? Ja, ärligt talat, jag är chockad. Jag tror att min världsbild precis rämnade. Jag som just tänkte föreslå att vi gemensamt skulle gå ut i våra cykelkläder nästa helg efter cyklingen på lördag...
Nåväl, puss på er i vilket fall som helst, polyesterhängselbyxemän! ;-)
Skicka en kommentar