Nöjescykling

I ONSDAGS ägnade Plast, Amanda och jag oss åt ren nöjescykling på Österlen. Ett för mig numer lite ovanligt sätt att ta sig fram på. Därmed bör det dock inte underskattas – tvärtom.

JAG cyklade med lätt packning på min Nishiki-ss, Amanda körde starkt på sin oväxlade damcykel alá hippiestuk med tyngst packning emedan Plast tog sig fram på sin shimanoväxlade ”gubb-” Merida. De båda hade ambitionen att sova över och hade därför ombyte, lakan och kylväska laddad med mackor och vin. Själv körde jag bara för dagen.

EFTER tågresan till Ystad, tog vi oss i lugnt tempo nordost upp mot Smedstorp (tydligen Österlens mittpunkt) och eftersom vi hade närapå 10 m/sek i ryggen gick det naturligtvis galant. Den enda svårighet jag själv hade var att hålla igen på farten eftersom benen nu verkar ha vant sig vid att de ska gå varma när jag sitter på cykel. Efter ett tag dök emellertid en mjölkpall med träsoffa upp vid vägkanten och voalá så fiskar Plast upp varsin flaska Norrlands samt några livgivande rågbröd. Stillasittande i solen kunde vi så strax enas om ett poängsystem för eventuell kändisspotting – t.ex. två poäng för Schyman, Klas Östergren och liknande emedan sådana som Lena Endre med make av förklarliga skäl renderar minuspoäng …

I VILKET fall, resan gick vidare och plötsligt möter vi den store MFF-supportern Lars Svensson i backen upp mot Stenshuvud (tre poäng?). Efter lite snack vid vägen fortsatte vi så de sista kilometrarna in till Kivik vars marknad om jag ska vara ärlig i stort sett inte övertrumfar Folkets Park i Malmö - något porrtält såg vi t.ex. inte röken av. I stället tog vi oss ner vid gräskanten ut mot havet för en sipp vitt och ytterligare mackor.

DÄRMED var ju själva huvudmålet med trippen uppnådd och vi beslutade oss för att följas åt de sista 18 kilometrarna tillbaka ner mot Simrishamn. På den sträckan körde vi förbi en klar enpoängare, dvs.om vi kan komma på vem det var, själv tror jag på författaren Peter Khilgård, men där kan meningarna gå isär. Kvällen nalkades och väl i Simris hittade vi så småningom ett liten Thaiställe i hamnen där vi kunde käka och svalka oss med öl. Strax dök Julia, bördig från Malmö, upp och erbjöd Plast och Amanda ett tält eftersom alla hotell och vandrarhem var fullbokade. Så emedan jag satte mig på tåget hem 21.23 tog de sig till Brantevik för sömn i en hästhage.

ALLT som allt en skön nöjescyklardag på Österlen (ca sju mil) – CKRM kan, som så mycket annat, sådant också.

(På bilden överst Amanda, mina knän och Plasts Converse i gräset vid Kivik. På bilden nederst marknadsförsäljning av den förhatliga Foppatofflan – det är ju inte konstigt att karln ständigt har fotproblem!)

/c