Personlig sammanfattning av VR -08 /Capitano

MAT & SÖMN fredag 13:e (!)
Lagade till en älgkalvsbit (som f.ö. farsan nedlagt), nypotatis, gräddsås, lingon naturligtvis, knäckebröd, tomatsallad och sockerdricka. Därefter ett par timmars mycket livgivande (kanske avgörande?) eftermiddagssömn. Allt i Tobbes och Katarinas lantställe ”Dagge” som ligger ca 3 mil söder om Motala nedanför Omberg längs med bansträckningen. (Tobbe sa senare att han aldrig sett vare sig Peter eller mig så sammanbitna tidigare.)

VÄDER
Om jag hade fått önska väder till denna goa lilla cykelrunda så skulle det vara det vi fick: ca 9-10 grader vid start kl 00.54, vindstilla. Temperaturen började stiga redan efter första depån i Hästholmen i och med att det faktiskt också började ljusna. I Jönköping fullt solljus OCH ca 6 m/sek medvind hela jävla vägen upp till sjöns topp vid Stjärnsund. (Där hade iofs gärna vinden fått avta eller vända ;–)

CYKELN
Min De Rosas sadel råkade hamna precis vid min kind i bilen på väg upp mot Motala, vi gosade gott och jag bad om en skön resa (apropå besjälade ting). Jag hörsammades. Inte ett enda fel på 30 mil! Det enda som hände var att jag tappade kedjan en gång när jag för ivrig skulle växla ner i en motluta, dvs. mitt fel. Ingen punka och ingen ömmande bak. Kort och gott: det sjöng om cykeln, hon var i sitt rätta element …

SJÄLVA LOPPET
I startfållan slussades 60 cyklister iväg varannan minut, en kommentator ropade upp slumpmässiga namn och angav var en del kom ifrån, t.ex. var där ca 2000 tyskar och en jävla massa danskar. Peter och jag gick ut aslugnt i 20 km/h och släppte vår grupp direkt eftersom Pontus och Björn skulle starta några grupper efter oss – tanken var att vi skulle försöka hålla ihop en egen liten klunga, tyvärr sprack det ganska snabbt. Dock lämnade vi Hästholmen tillsammans alla fyra. Vi hittade några småklungor som vi hängde på, men efter att ständigt blivit förbiåkta av cyklister som jag tyckte höll lite bättre, men inte alltför grym, fart så kastade jag mig efter ett gäng som verkade hyfsat stabila och drog därmed ifrån lite upp mot Gränna där det var sista gången jag såg Peter (visst fick jag ett styng dåligt samvete, men vi redde ut saken telefonledes i Jönköping).
Pontus, Björn och jag fortsatte således mot Jönköping, där jag närapå spydde av korven och moset, hur fan kan man bjuda på sådant? Jag tror f.ö. det var här nånstans jag satte fartrekord, 70,4 km/h, nedförsbackarna var bitvis minst sagt hisnande.
I solen således på väg mot Fagerhult. Ganska mycket upp och ner men medvinden och ljuset gjorde sannerligen gott, och väl framme lämnade jag in vindjackan och långbensbyxorna.
Mot Hjo fick jag återigen sug efter att åka i storklunga och hittade en som gick duktigt fort, här angav min dator snitthastighet totalt på 29 km/h (alltså på de hittills cyklade ca 16 milen). Här kom också en del subgrupper i en jävla fart förbiåkandes och det såg så skitcoola ut där de liksom brummade förbi i runt 55 km/h. Jag kom till Hjo med min klunga och vräkte i mig Lasagne, efter en kopp kaffe var jag klar och just då träffade jag P & B i matkön. Jag tipsade dem om att leta reda på hyfsat stora och lagom snabba klungor och bara ligga på där bak. Det var sista gången jag såg dem under loppet. Kom ut från depån själv och de enda jag nu kunde hitta var två veteraner i 65-årsåldern i full mundering med karbonhojar. De turades om att dra två ggr i ca 35 km/h men sedan ville de ha draghjälp av mig … hrrmpf! Det stod jag ut med i två varv sedan vek jag av för att ”pissa”. Till Karlsborg tog jag mig sedan med hjälp av smågrupperingar. Därefter hittade jag den klunga som skulle ta mig hela vägen upp till Hammarsundet. Den bestod av ett, tyvärr lite väl skrikigt, gäng vid namn Cyklisterna CK från Örebro samt en binge andra typer, vi var väl runt 35 cyklister och det var jävligt kul. Hög fart och bitvis cyklade vi fyra rader i bredd. Min koncentration var totalmaxad på att hålla jämn fart, fylla på i luckorna och hålla reda på var de runt om mig gjorde, så pass att jag knappt hade en tanke på var jag var eller hur långt det var kvar. Den klungan räddade mycket. Väl i Hammarsundet hörde jag av de andra att det nu återstod fyra mil och att det pga ”de där backarna” torde ta två timmar! Vilka jävla backar tänkte jag och stack iväg själv innan de andra, det skulle jag inte gjort om jag vetat bättre. De fyra, eller i alla fall första tre, milen var de värsta jag någonsin upplevt på cykel. Fruktansvärda långsega backar i en helvetes motvind, dessutom hittade jag inte en enda själ med vettig fart att lägga mig på. När jag sedan vek av upp mot Medevi fick jag närapå skrämselhicka av den backens lutning (10 %?). Alltså i med minsta växeln och trampa på med mantrat ”inte stiga av inte stiga av inte stiga av” ringande i huvudet. I depån sedan gjorde jag misstaget att försöka trycka i mig en energigel med colasmak, den kom upp snabbt – aldrig mer sån skit. 2 mil kvar på en liten asfalterad väg genom skogen ner mot Motala gick helt OK på ren vilja. Tobbe hämtade i mål, fick en kall bira. Såg matchen, somnade halvtio efter att jag fått krama om Peter som troligen är den störste hjälten av alla eftersom han med knäproblem, i princip ensam utan rullar, tog sig runt sjöhelvetet. (Undrar ni över Pontus och Björn så får de berätta själva om sin resa när ni träffar dem.)

HÅRDFAKTA
Resultat, placering 10266, av totalt drygt 15200 i mål, runt 1000 bröt
(Bästa cyklister i mål cyklade på 7 tim.30 min, troligen bara med pisspauser)
Total snitthastighet 26,6
Maxhastighet 70,4 (eller har min dator flippat ut?)
Totaltid 14 tim 11 min
Effektiv cykeltid, ca runt 12 tim (stannade i genomsnitt 15 minuter på alla nio depåerna, tyvärr verkar just den funktionen på min dator ha fuckat upp)
Kaloriförbrukning 7040 (borde de inte varit 70 000?)
Spyor, en halv
Pissning vid vägkant 2
Avdomnad penis, ca 10 timmar efter målgång
Cykling inför loppet, 85 mil

DAGEN EFTER
Vaknade nio. Kaffe och macka. Filt ute på gräset i solen. Aftonbladet. Tobbe ordnar riktig frukost, vräker i mig. Mycket nöjd med mig själv. Endast lite öm i lår, vader och naturligtvis nacken som var mitt största problem under hela resan, jag tror jag smorde in mig med Tigerbalsam 8 ggr. Liten biltripp upp på Omberg där vi tog bilder på mig o Peter, (som lite sjangdobelt vaggade runt med käpp) med sjön i bakgrunden (se bild nedan). Satte oss på bergets fantastiska värdshus från 1914 på sydsluttningen och inmundigade en iskall Runöl (se bild på Tobbe på gräset utanför nedan). Kom på att Peter ju kunde åka med Tobbe hem emedan jag stannar kvar och tar en extradag semester. En bira till således. Till Dagge. Tobbe, som nu självfallet är (ickecyklandes) hedersmedlem i CKRM för evigt, lagar den godaste gädda jag kan minnas ha ätit. De åker hemåt. Cykeltvätt och avplockning av förhatliga reflexer och lampor. Ett glas rött, två … Fotboll på teve. I säng 23.30. (Östgötacorrens artiklar om VR kan ni läsa här.)

DAGEN EFTER EFTER
Upp halvtio. Kaffe. Städning. Skriver och tackar i loggboken. Disk. Avreser 10.30. I Malmö 14.30. Sonen kommer hem. Pussar och kramar.

TACK!
Utan Tobbes välvilliga entusiasm och att han och Katarina lånade ut ”Dagge” hade det inte blivit nått VR -08. Om inte syrran (Kinna) lånat ut sin bil ej heller. Tack också Roger, som ju gjorde allt lite roligare med blogguppdateringen (se inlägg nedan), och naturligtvis hela CKRM som legat på med pepping och f.ö. alla som fått oss att tro att det var möjligt, ingen glömd. (Förresten ska också Jozef på JZ Mek ha stort tack för sin professionella cykelservice och sina tips.)

/Capitano



Jag i mål & bira


Jando (Kashmir) i mål, ännu ingen bira men den kom.


Slitna men stolta (sjön i bakgrunden).


Tobbe, den store entusiasten som verkligen tyckte att detta var kul, höll koll på mellantider och skjutsade oss fram och tillbaka, hit och dit. STORT TACK, du är härmed hedersmedlem i CKRM.