Ja för fan!

Seasons är normalt sett ett magasin att hata. Det landar i brevlådan hos oss som haft den dåliga smaken att tillbringa allt för många timmar i SAS sunkiga koloxidgeneratorer i stället för att stoppa korv eller natta barn i hemmiljö... (Nuförtiden tar jag mest bara bussen till Rosengård så jag är lite förlåten). Sesasons är en av dessa vidriga magasin som skriver om sådant ingen jävel vill ha, men tror sig behöva; hotell för fem papp natten, bilar som bara Zlatan förtjänar, designers som lever på anorektiska tanter och oljestatsbling. Ett litet hatblad, alltså.
Men (ständigt dessa "men").
Senaste numret har en story av Rikard Lind som borde ha publicerats i en vänligare mylla. Giro di Toscana är pornografi för cyklister.
Han åker med en polare (fotograf) till Toscaa för att hojja några dagar och det blir en veritabel orgie i Campaniolo-växlars kattlika väsande genom oh-ha-land. Tja, har man något hum om Italiens goda sidor fattar man.
I byarna samlas gubbarna på torget för att debattera deras cyklar när det tar kaffepaus. Capitano måste älska paragrafer som: " Ugo De Rosa, den gamle från Milano är en av världens mest genuina och förnämsta cykelbyggare, har liknats vid en mästerskräddare/.../ramen med de reducerade El-Os-rören anses som det bästa som någonsin gjorts i stål. Tunn och styv och alldeles, alldeles... underbar.
Rullar du in i en italiensk folksamling på sådana cyklar tas du sannolikt emot som en man av värld"
Själv gillar jag: "Har inte varit med om det förut, men för varje kilometer önskar jag att sträckan vore längre, att jag kunde fortsätta i vad som känns som en optimal livsrytm, utan att behöva komma fram och kliva av."

Lind äger