måndag 11 februari 2008

Att komma ut:

Sportkläder är ju generellt svåra saker för stilmedvetna herrar som mig själv. Och att då ge sig på cykelsporten kan framstå som en rent suicidal akt. Å andra sidan har den fula kostymen - som jag tidigare påpekat - en klar träningsfördel: Man cyklar fort som fan för att slippa bli igenkänd...
Ett av accessoarerna jag tvekat längst inför är damaskerna. Jag har lite svårt för att bestämma mig för om det är associationerna till reumatikerförbundet eller Joakim von Anka som stör mig mest, men come hail, come storm, så har jag med sönderfrusna tår, stela vrister och dyngblöta skor framhärdat utan damasker genom den skånska vintern. Så icke mer. Igår premiärcyklade jag några mil med vintervarma fossingar och jag är härmed redo att nominera veckans plagg:

2 kommentarer:

David S F sa...

vänta nu. cykelkläder är inte fula. isåfall har du inte kollat på rätt ställe. har du tur kan du hitta mycket fina gamla cykeltröjor på second hand-affärer (jag rekommenderar 'köbenhavn k' på studiestrade), och har man mindre tur men desto mer pengar så finns rapha.

Plast sa...

Tackar för tips,

Rapha har verkligen o-fula kläder (det skulle göra FÖR ont att kalla något sytt i funktionsmaterial snyggt;-), speciellt fixie-linjen är onekligen clean. Däremot har jag svårt för Paul Smith:s nostalgiska variant.

När det gäller begagnade kläder har jag all respekt för de som gillar sådant. Själv får jag klåda över hela kroppen bara vid tanken på att dra på mig någon annans söndersvettade träningskläder. Men det är ju jag det...

Nu ska jag fylla spargrisen och sedan shoppa loss på ralpha. Det får väl bli på nätet för någon återförsäljare i Sverige eller Danmark hittar jag inte. Finns det?

Hils
Stambeco