Action Day och 350 i lördags. Kamrat Kamrat hade sytt ihop ett bra arrangemang som trots regn och nålblåst samlade en hel del folk till att cykla för att fästa uppmärksamhet på klimathotet. Som en del av ett globalt initiativ.
Vi började något tjugotal småfrusna vid St Knuts torg i Malmö, trampade på till winervals och annat vackert och samlade upp ytterligare ett gäng på Värnhem innan vi vände ut mot Lundavägen för att möta ett stort gäng i gula västar som kom den vägen. Tillsammans fortsatte vi in mot Malmö igen medan vi debatterade huruvida en cykelmanifestation måste stanna vid varje rödljus. räcka ut handen vid sväng eller förse ekipaget med erforderliga reflexer. Typ.
Vi svängde förbi Värnhem på nytt och plockade upp ytterligare ett gäng och vi det här laget var vi väl gott och väl hundrafemtio cyklister som irriterade trafiken på väg mot en gemensam slutmanifestation på Stortorget.
Det var en riktigt fin parad och de som inte tutade ilsket vinkade glatt. Och framme vid Stortorget hälsades vi med smattrande applåder när vi anslöt till demonstranterna där.
Och det var nu det började bli lite problematiskt. Författaren och resenären Bruce Chatwin menar att han hela sitt liv drevs av en enda frågeställning: "Vad gör jag här?" Och vi var fler som ställde oss den fråga då och där på torget.
Varför? Kanske för att det inte gick att tända en cigg utan att få en mördande blick från mannen i funktionskläder som mumsade medhavd vetekli ur gammal glasslåda (eko-glass) som om varje tugga var den sista? Kanske för att vi ombads att med våra kroppar forma siffrorna tre-fem-noll på det våta torget? Eller var det mängden av amerikansktalande ungdomar som organiserade än det ena än det andra? Det kändes som om Up-With-People hade tagit över miljöfrågan…
Vi drog oss skamset undan och återsamlades på ölkafèet på skogatan för lunch och debriefing i traumaförebyggande syfte.
/Stambecco
