Nya hjul

Här mina nya kanttrådshjul, ett par högprofils Campagnolo Vento från mitten av nittiotalet. Jag hittade dem hos Jojje på Cykellabbet på söder i Stockholm – tusen tack! Tack också Kjell (www.cykelhobby.com) samt även Micke Francesconi, som faktiskt åkte till butiken för att kolla att hjulen var OK. Claus, som hämtade och skickade ner dem till Malmö, ska naturligtvis också ha ett stort tack.

Jag är nu duktigt sugen på att testa dem, dock måste jag rehabiliteras något från vurpan först.

/Capitano

ninna-ninna-ninna-na:

Tim Krabbés The Rider från -78 råkade hamna i min hand. Sport som litteratur brukar ju inte funka så där överjävligt bra. Men det gör det här.
Ett amatörlopp över 137 km sett ur Krabbés perspektiv. Men en och annan utvikning i cykelhistorien. Både den stora och hans personliga. Besatthet, smärta, list och en ständig skräck för utförslöporna. Finns i nytryck på en nätbokhandel nära dig.

/Stambecco

Vad fan är grejen?

Öppet brev till Värnhem:

Dricker ni träsprit till frukost? Hatar ni era medmänniskor? Eller ska jag ta det personligen?

Jag har cyklat hela mitt långa liv. För skojs skull och som pendling, som träning och som sparbössa. Till jobbet och krogen och gymet och dagis och bara rätt ut på landet ibland. Och på alla dessa hundratals mil har jag bara varit med om en handfull incidenter. Och av denna handfull har en ansenlig del, närmare bestämt en majoritet, skett på Värnhem i den av Gud älskade och beskyddade staden Malmö.
Vad fan handlar det om? Inte ens på den beryktade Bergsgatan med sina svarta, tyska, nystulna bilar hittar man en så illvillig attityd som på skot-oplarnas Värnhem.

Bilar kör ut rätt i cyklelbanan, bilar byter fil en halvmeter framför en, bilar prejar in en i refuger...

Senast igår, efter en träningsrunda; cruisar in mot stan, saktar in i väntan på grönt i korsningen och när det slår om trampar vi oss ut i vägen. Jag och några vardagscyklister. Och vad händer? En tokjävel ställer sig på gasen och gör en högersväng rakt emot oss. Bara alla tänkbara bromsar och tvärställ räddar mig från en flygtur. Jag punkar givetvis bakdäcket i den manövern och sekunderna senare står vi där; en liten grupp häpna hjärtklappare ser bilen försvinna i horisonten... Varför, Värnhem? Varför? Det finns ju ett LaserDome i kvarteren. Ta ut ert skit där, puckon!

/
Arga Gubben

Sabbad klubbjacka

Personligen blir jag nog, apropå förra inlägget, tvungen att nominera nedan till veckans plagg :–(
Inte särskilt funktionell, inte särskilt snygg. Men man ser ju att den varit med om lite – nämligen den värsta kraschen jag nånsin råkat ut för.

Ta det lugnt alla därute, smäller det så kan det gå illa …

/Capitano

Att komma ut:

Sportkläder är ju generellt svåra saker för stilmedvetna herrar som mig själv. Och att då ge sig på cykelsporten kan framstå som en rent suicidal akt. Å andra sidan har den fula kostymen - som jag tidigare påpekat - en klar träningsfördel: Man cyklar fort som fan för att slippa bli igenkänd...
Ett av accessoarerna jag tvekat längst inför är damaskerna. Jag har lite svårt för att bestämma mig för om det är associationerna till reumatikerförbundet eller Joakim von Anka som stör mig mest, men come hail, come storm, så har jag med sönderfrusna tår, stela vrister och dyngblöta skor framhärdat utan damasker genom den skånska vintern. Så icke mer. Igår premiärcyklade jag några mil med vintervarma fossingar och jag är härmed redo att nominera veckans plagg:

Det går bra nu!

Till helgen rullar Regionalliga Nord igång efter vinteruppehållet. CKRM:s officiella vänklubb Union Berlin parkerade på en inte speciellt märkvärdig niondeplats lagom till julgrötsuppehållet. Inte bra.
Men hur ska då resan fram till sommaren se ut? En fingervisning kom kanske i söndags då Öst-Berlins finest träningsspelade mot svart-vita Spandau från stadens finare västliga kvarter. 14-0. fördelade på sju mål före pauskorven och lika många efter....

Vilka är de som får gräset att glöda?
Eisern Union, Eisern Union!

Kulturrådet.

Jag vet inte riktigt varför, men det verkade på något vis rimligt att publicera den här bilden direkt efter Cave-klippet härunder. Som balans kanske. Eller för att man ska sluta att längta så förbannat efter sommaren. Eller nåt.
/Stambecco

Mr Grotta nr 1

Well,

äntligen kan vi åter se Kung-Cave live igen, plattsläpp i mars: ”Dig, Lazarus Dig!” och de spelar i Köpenhamn den 19 maj, biljettsläpp på måndag kl 10, häng på låset så ses vi … skoja om det här lovar gott – det är helt enkelt sjukt bra!

/Capitano

Samma Mamma?

Den tunne Americana-artisten Christian Kjellvander och 160 kg K1-mästaren Hong Man Choi har en grej ihop... Lite otippat, sådär.


/
Stambecco