I ordentlig medvind tog jag, Knutas, Jando och de goa pistakillarna Aron (boende i Stockhom, var det nu ligger;–) och Kristoffer oss ner mot Trelle. Och för att inte knäcka pistagänget direkt så höll vi lite lägre kadens ner i den grymma medvinden. (Att cykla växlat i medvind kan ju lätt betyda minst 45 km/h, men med oväxlat kan det bli jobbigt i längden.) I vilket fall blev nerresan lättsamt trevlig och enkel på alla sätt. Knappt acceptabel lastbilsrestaurangskäk inmundigades väl i stan innan vi strax därefter intog velodromen. Som, precis som sist, ser för djävlig ut. I vilket fall borstade vi bort en del av glaset för att åtminstone få lite velokänsla.
Här Aron (missa inte brallorna) och Knutas när de ligger på med vad de förmår på en bana som, i nuvarande skick, faktiskt är närmast livsfarlig för seriös bancykling. Pista Malmö, CKRM, och i princip hela cykelsverige hoppas nu att vi kan få Trelleborgs kommun att hjälpa till med nån slags upprustning av denna kultplats.


Dock skulle vi ju också hem. Och precis lika skön som vinden var söderut, lika obönhörlig var den naturligtvis hemåt. Här måste jag säga att pistakillarna gjorde ett fantastiskt jobb. Att cykla i kraftig mot-, och framförallt kantvind och ändå lyckas hålla upp på rullen var starkt gjort, dessutom med fixie. Vi var inte klockrena på något sätt, men allt som allt blev det ändå en väldigt skön runda på nära åtta mil. Och biran efter var det ju heller inget fel på.
/Capitano